Vem var egentligen Janusz Korczak ?
Han föddes i Warszawa år 1878 i en judisk men i hög grad assimilerad familj. Egentligen hette han Henryk Goldszmit och Janusz Korczak var hans litterära pseudonym. Han var läkare, författare och pedagog och framförallt alltid en stor barnavän. Han var en människa som målmedvetet ägnade hela sin begåvning och talang eller rättare sagt hela sitt liv åt barnen.Redan som 5 åring lekte han med tankar att avskaffa pengarna och på detta sätt förhindra att det skulle finnas fattiga och hungriga barn. Det är anmärkningsvärt hur han som vuxen kom att bli trogen barnårens ideal och drömmar.
Under ungdomsåren visade han en litterär begåvning men beslöt ändå som han själv skrev: - Jag skall inte bli författare utan läkare. Litteratur - det är bara ord - medicin är en handling. Han blev barnläkare och arbetade på ett judiskt barnsjukhus i Warszawa. Parallellt med sitt arbete som läkare fortsatte han dock sin litterära verksamhet.
Efter sex år på barnsjukhuset bröt han dock den trygga tillvaron som läkare, lämnade sjukhuset och skapade 2 stycken barnhem för föräldralösa barn i Warszawa, ett för de judiska och ett för de kristna barnen.
Föreståndarinnan på det judiska barnhemmet på Krochmalnagatan blev Stefania Wilczynska och på det kristna Maryna Falska som var Korczaks trogna vän.
I båda barnhemmen strävade Korczak efter att ge barnen åter den barndom som dem har förlorat eller kanske aldrig upplevt!! I barnhemmen lyckades han skapa en mänsklig, varm och harmonisk atmosfär.
Korczak bildade aldrig egen familj. Som han själv skrev i ett brev "En slav har ingen rätt att få barn, särskild om han är jude i Polen under ryskt överhöghet.
När Polen efter den första världskrigets slut år 1918 fick tillbaka sitt oberoende började för Korczak den mest skapande och fruktbara perioden. Han behövdes. Han skrev böcker för barn och om barn. Han anlitades som expert på ungdomsfrågor av domstolar.
Korczak arbetade som lektor i pedagogik vid två av Warszawas högskolor. Han var okonventionell och en uppskattad föreläsare med stor förmåga att lyssna på sina egna studenter.
År 1926 startade Korczak en veckotidning Lilla Revy som var en bilaga till det judiska borgarskapets tidning Vår Revy (Nasz Preglad). In den skrev han bland annat - Barnen får alltför mycket av våra åsikter, vanföreställningar och synpunkter. Någonstans måste de för tusan få försöka själva och på sitt eget sätt tala om sina egna problem.
Under 30-talet ledde Korczak ett radioprogram som kallades "Pratstunder med den Gamle Doktorn". Det var ett program som gick en gång i veckan. Inte minst programformen var något nytt. Allt var ovanligt för att det var så vanligt. Språket var inte högtravande - det var barnens eget vardagsspråk. Det är anmärkningsvärt att man i den Polska Radion aldrig nämnde att det var Janusz Korczak som talade till barnen i hela Polen, man har naturligtvis ej heller nämnt Henrik Goldszmit. Man kallade honom Den gamle Doktorn - punkt och slut. Då var han bara 40 år gammal.
Fascistiska strömmar kom från Tyskland till Polen samtidigt som den ekonomiska krisen var ett faktum. Man letade desperat efter syndabockar. Nationalismen blomstrade. Steget från nationalismen till antisemitismen var inte lång och Korczaks tankar blev mer och mer oroväckande. Vad kommer att hända med barnen ???
Vid den tidpunkten fick han inbjudan till dåvarande Palestina, dit europeiska judar började utvandra och bosätta sig. Själva landet och speciellt kibbutzernas organisation och arbete var en stor upptäckt och upplevelse för Korczak. Trots det kom han fram till att ett försök att lämna Polen och flytta barnhemmet till Palestina var orealistiskt. Fullt medvetet stannar han och barnen i Polen.
Andra världskriget. Nederlag. Tysk ockupation. På tyskarnas order flyttas det judiska barnhemmet från Krochmalnagatan till gettot. Vid flyttningen ville Piotr Zaleski - en kristen vaktmästare plikt- och barnatrogen följa med barnhemmet.... Blev skjuten av tyskar. Det priset fick man betala i Polen när man visade sådana attityder mot judar. Nu för tiden finns på gården på Krochmalnagatan ett stort sten med hans namn.
Trots omänskliga förhållanden som rådde i gettot försökte Korczak med alla medel att skapa ett nästan normalt liv för sina skyddslingar och inte enbart stilla hungern, den förskräckliga hungern.. Vad fick han alla sina krafter ifrån ..?
I maj 1942 började han skriva sin dagbok. I den beskrev han aktuella händelser och även sin egen barndom. Den sista anteckningen är daterad den 4 augusti.
Den 5 augusti - (det var faktiskt min födelsedag) tittade jag genom fönstret och såg den oförglömliga marschen. Eskorterade av tyskarna gick barnhemmets barn förbi. Korczak gick först Stefa Wilczynska sist. Min man Misza var inte med. Denna dag tidigt på morgonen lämnade han barnhemmet tillsammans med några äldre pojkar för att arbeta på den ariska sidan. Ett arbete som Korczak ordnade. När pojkarna återvände till barnhemmet på kvällen var det tomt, tomt...
Korczaks vänner ville rädda honom. Han valde dock att följa barnen. Det valet var inte ögonblickets ingivelse eller resignation, utan konsekvens av hela hans liv.
Zofia Wróblewska